Jag drogs ur min tillbakablick när Jocke sa mitt namn. Jag tror att han hade sagt det några gånger nu för han lät frustrerad.

Det hade bara gått några sekunder sen jag lyssnat men i tankarna var jag flera timmar bort.

”vad är det?” frågade han och jag såg oron i hans blick.
Jag ignorerade hans fråga.

”tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Jag såg inte vem det var. Han hade rånarluva på sig och svarta kläder. Sen slog han mig medvetslös. Förmodligen så fortsatte han slå mig efter att jag blev medvetslös med tanke på alla sår i ansiktet." Jag tystnade och väntade på att han skulle säga något. Men han sa inget.

Efter några sekunder suckade han till och ställde sig upp.

”jaha, vi får nog boka in ett nytt möte senare. Du kanske kommer på något. Ögonfärg, kroppsbyggnad eller vad som helst.” Han vände som om och gick ut.

Jag satt kvar vi bordet och kände hur tårarna som jag försökt hålla inne under hela förhöret. började rinna nerför mina kinder.

Hur skulle jag klara det här?

okej, inte speciellt lång, men eftersom den inte är helt klar och jag har inte så många sidor kvar av det som är skrivet så kommer delarna bli lite kortare:] enjoy!