Natten jag helst vill glömma.

Det ser ut precis som vanligt i den lilla lägenheten på andra våningen när jag kommer hem.

Alkoholstanken slår emot mig direkt när jag öppnar dörren. Spritflaskorna står överallt i

köket och några även i hallen.

Klockan ovanför köksbordet är 01.39. Det verkar inte som om han är hemma än. Han har väl

gått ut med några kompisar på krogen eller så. Jag låser dörren och tar av mig ytterkläderna.

Inne i vardagsrummet är det värre än vanligt. Det ser ut som om det har varit ett slagsmål.

Soffan har flyttats till nästan andra sidan rummet. Det ligger massor av trasigt glas över

golvet.

Jag visste att det var det här som skulle möta mig då jag hade flytt till en fest med några

kompisar tidigare den kvällen.

Det hade funnits sprit även på min fest, men jag drack inte mer än något glas och är helt klar

i huvudet.

Det skulle jag nog inte kunna säga om pappa med tanke på hur hela lägenheten ser ut.

Jag sätter upp mitt hår i en slarvig knut och byter tightsen till mjukisbyxor. Dags att städa

efter fadern.

Sopen står inne i städskåpet i hallen där det även finns en dammsugare, dammvippa, stora

svarta sopsäckar och massor av rengöringsmedel.

Dammsuga får jag göra imorgon då klockan nästan är 2 på morgonen och de andra i

trapphuset förmodligen ligger och sover.

Jag sopar upp alla glasbitarna och slänger ner dem i en av sopsäckarna, sen går jag runt i

lägenheten och tar alla andra flaskor och lägger i samma påse. Sopsäcken knyter jag ihop och

ställer vid dörren. Den tar jag ut i soprummet när jag är klar.

Jag torkar upp allt blod från vitrinskåpet i vardagsrummet och all spilld sprit från golvet och

diskbänken.

Det är alldeles kolsvart ute och nästan alla gatlampor är trasiga. Men jag har bott här i hela

mitt liv så jag kan vägen till soprummet som min egen handflata.

Jag är snabbt uppe i lägenheten igen. När jag stänger dörren bakom mig ser jag till att låsa

dörren. Mitt rum finns det inte speciellt mycket, En säng, en garderob med dubbeldörrar,

ett skrivbord och en stol.

Jag öppnar garderobsdörren och plockar fram den blå/vitrutiga pyjamasen. En militärgrön

campingryggsäck från förra sommaren faller ner från den översta hyllan. Jag plockar upp den

och lägger in den i garderoben igen.

Klockan börjar närma sig 3 och pappa har fortfarande inte kommit hem. Jag kollar på min

mobil för att se om han har ringt. Men nej. Inget sms, inget missat samtal. Jag går in på

kontakter och söker upp hans nummer. Signal efter signal hörs i mobilen. Inget svar.

Han kommer nog snart. Tänker jag och går och lägger mig i sängen. Jag kan inte somna. Men

tillslut måste jag ha slumrat till då jag vaknar av att dörren smälls igen.

”EMMA!!” Han är full. Han ramlar på orden. Stegen som närmar sig mitt rum är tunga.

Jag ligger med ryggen mot dörren och blundar. Hoppas att han inte ska höra mig. Men sen så

står han bakom mig. Jag hör de tunga andetagen och känner stanken a v alkohol som sprider

sig i rummet. Hela min kropp är spänd och beredd inför slagen som jag vet kommer komma.

Han sliter av mig täcket och drar upp mig i sittställning. Han håller i min krage och hans

ansikte är bara några centimeter ifrån mitt.

”Varför svarade du inte när jag ropade!?” Jag försöker dra bak ansiktet. Bort från den

förfärliga andedräkten. Men jag sitter redan med huvudet tryckt mot väggen.

”Jag sov…” Jag stammar fram orden och tittar upp i taket.

”Jaha och det ska jag tro på? Va!?”

Det första slaget träffar mig över käken. Huvudet vrids åt vänster då han slagit från höger.

Jag försöker se så likgiltig ut som jag kan, men det bränner över vänster käke. Fler slag i

ansiktet. Jag blundar hårt och tänker på annat för att försöka att inte tänka på smärtan som

sprids över ansiktet. Han slänger ner mig från sängen, ner på golvet. Han sparkar mig hårt i

magen och ansiktet.

Jag springer upp från golvet så fort han tar en paus från slagen och sparkarna. Jag springer

ut genom dörren och in i köket. Han fumlar efter mig. Jag springer och ställer mig på andra

sidan det runda matbordet.

Han kommer in i köket och tittar sig runt i rummet. Det står en halvfull spritflaska på

diskbänken precis vid dörren. Han plockar upp den i höger hand. Tar en slurk sen tittar han

på mig och sen på flaskan.

Paniken stiger i kroppen. Han försöker gå runt bordet men jag går åt andra hållet. Vi springer

fram och tillbaka några gånger. Men då ser jag min chans att springa förbi och ta mig ut ur

köket. Jag är nära dörren men då känner jag smärtan i ryggen och hör när glassplittret når

marken. Inne i mitt rum drar jag skrivbordet i vägen för dörren och lägger några böcker upp

till handtaget så att det inte går att öppna.

Han står utanför och bankar på dörren. Jag sätter mig på sängen och låter tårarna får rulla

nerför mitt ansikte.

Väskan!

Jag plockar fram campingväskan ur garderoben och sliter ut alla möjliga kläder och slänger

ner dem i väskan. Det är några meter ner till marken. Men trädet är bara några meter ifrån

fönsterkarmen. Jag öppnar fönstret på vid gavel, tittar bak mot dörren sen slänger jag mig

ut mot trädet med väskan över axeln.

Linas ögon är det första jag ser. Den safirblåa färgen lyser i ljuset från solen utanför fönstret

som sipprar in genom persiennen.

”Hur mår du?” frågar hon.

Jag stäcker på mig för att känna om något är brutet men allt verkar helt.

”Jag lever.” viskar jag fram.

Det ömmar i hela ryggen när jag vänder mig och tittar upp i taket. Jag känner att jag har

ett bandage lindat över skuldrorna och en bit ner på ryggen. Väskan ligger precis nedanför

sängen tillsammans med min pyjamas som ser alladels genomblöt ut. Jag sätter mig upp och

tittar ner på den stora t-shirten som jag har på mig. Egentligen är den pappas men jag fick

den för några år sen för att ha som nattskjorta.

Det knackar på dörren och Klara, Linas mamma kikar in.

”God morgon flickor.” Hon kommer in och sätter sig vid sängkanten bredvid mig. Hennes

ögon granskar mitt ansikte och hon skakar på huvudet.

”Emma… Det är en polis som sitter i köket och väntar på att få prata med dig. Hon skulle

behöva veta din sida av historian då jag bara har kunnat berätta det jag vet.”

Jag nickar långsamt och ställer mig upp går bort till min väska och plockar fram ett par jeans

och en tröja. Sen sätter jag upp håret i en hög hästsvans och går mot köket.

Allt kommer bli annorlunda nu. Det kommer bTÄn

Tänkte att jag skulle lägga upp en novell som jag skrivit som jag ska skicka in till skolan inatt. skulle bli väldigt glad om jag kunde få respons på den och se vad ni tycker. tack på förhand!

---

Det ser ut precis som vanligt i den lilla lägenheten på andra våningen när jag kommer hem.

Alkoholstanken slår emot mig direkt när jag öppnar dörren. Spritflaskorna står överallt i köket och några även i hallen.

Klockan ovanför köksbordet visar 01.39. Det verkar inte som om han är hemma än. Han har väl gått ut med några kompisar på krogen eller så. Jag låser dörren och tar av mig ytterkläderna.

Inne i vardagsrummet är det värre än vanligt. Det ser ut som om det har varit ett slagsmål. Soffan har flyttats till nästan andra sidan rummet. Det ligger massor av trasigt glas över golvet. Jag visste att det var det här som skulle möta mig då jag hade flytt till en fest med några kompisar tidigare den kvällen. Det hade funnits sprit även på min fest, men jag drack inte mer än något glas och är helt klar i huvudet.

Det skulle jag nog inte kunna säga om pappa med tanke på hur hela lägenheten ser ut.

Jag sätter upp mitt hår i en slarvig knut och byter tightsen till mjukisbyxor. Dags att städa efter fadern.

Sopen står inne i städskåpet i hallen där det även finns en dammsugare, dammvippa, stora svarta sopsäckar och massor av rengöringsmedel. Dammsuga får jag göra imorgon då klockan nästan är 2 på morgonen och de andra i

trapphuset förmodligen ligger och sover. Jag sopar upp alla glasbitarna och slänger ner dem i en av sopsäckarna, sen går jag runt i lägenheten och tar alla andra flaskor och lägger i samma påse. Sopsäcken knyter jag ihop och

ställer vid dörren. Den tar jag ut i soprummet när jag är klar. Jag torkar upp allt blod från vitrinskåpet vardagsrummet och all spilld sprit från golvet och diskbänken.

Det är alldeles kolsvart ute och nästan alla gatlampor är trasiga. Men jag har bott här i hela mitt liv så jag kan vägen till soprummet som min egen handflata. Jag är snabbt uppe i lägenheten igen. När jag stänger dörren bakom mig ser jag till att låsa dörren. Mitt rum finns det inte speciellt mycket, En säng, en garderob med dubbeldörrar, ett skrivbord och en stol. Jag öppnar garderobsdörren och plockar fram den blå/vitrutiga pyjamasen. En militärgrön campingryggsäck från förra sommaren faller ner från den översta hyllan. Jag plockar upp den och lägger in den i garderoben igen.

Klockan börjar närma sig 3 och pappa har fortfarande inte kommit hem. Jag kollar på min mobil för att se om han har ringt. Men nej. Inget sms, inget missat samtal. Jag går in på kontakter och söker upp hans nummer. Signal efter signal hörs i mobilen. Inget svar. Han kommer nog snart. Tänker jag och går och lägger mig i sängen. Jag kan inte somna. Men tillslut måste jag ha slumrat till då jag vaknar av att dörren smälls igen.

”EMMA!!” Han är full. Han ramlar på orden. Stegen som närmar sig mitt rum är tunga.

Jag ligger med ryggen mot dörren och blundar. Hoppas att han inte ska höra mig. Men sen så står han bakom mig. Jag hör de tunga andetagen och känner stanken av alkohol som sprider sig i rummet. Hela min kropp är spänd och beredd inför slagen som jag vet kommer komma. Han sliter av mig täcket och drar upp mig i sittställning. Han håller i min krage och hans ansikte är bara några centimeter ifrån mitt.

”Varför svarade du inte när jag ropade!?” Jag försöker dra bak ansiktet. Bort från den

förfärliga andedräkten. Men jag sitter redan med huvudet tryckt mot väggen.

”Jag sov…” Jag stammar fram orden och tittar upp i taket.

”Jaha och det ska jag tro på? Va!?”

Det första slaget träffar mig över käken. Huvudet vrids åt vänster då han slagit från höger. Jag försöker se så likgiltig ut som jag kan, men det bränner över vänster käke. Fler slag i ansiktet. Jag blundar hårt och tänker på annat för att försöka att inte tänka på smärtan som sprids över ansiktet. Han slänger ner mig från sängen, ner på golvet. Han sparkar mig hårt i magen och ansiktet.

Jag springer upp från golvet så fort han tar en paus från slagen och sparkarna. Jag springer ut genom dörren och in i köket. Han fumlar efter mig. Jag springer och ställer mig på andra sidan det runda matbordet.

Han kommer in i köket och tittar sig runt i rummet. Det står en halvfull spritflaska på diskbänken precis vid dörren. Han plockar upp den i höger hand. Tar en slurk sen tittar han på mig och sen på flaskan.

Paniken stiger i kroppen. Han försöker gå runt bordet men jag går åt andra hållet. Vi springer fram och tillbaka några gånger. Men då ser jag min chans att springa förbi och ta mig ut ur köket. Jag är nära dörren men då känner jag smärtan i ryggen och hör när glassplittret når marken. Inne i mitt rum drar jag skrivbordet i vägen för dörren och lägger några böcker upp till handtaget så att det inte går att öppna.

Han står utanför och bankar på dörren. Jag sätter mig på sängen och låter tårarna får rulla nerför mitt ansikte.

Väskan! Jag plockar fram campingväskan ur garderoben och sliter ut alla möjliga kläder och slänger ner dem i väskan. Det är några meter ner till marken. Men trädet är bara några meter ifrån fönsterkarmen. Jag öppnar fönstret på vid gavel, tittar bak mot dörren sen slänger jag mig ut mot trädet med väskan över axeln.

–

Linas ögon är det första jag ser. Den safirblåa färgen lyser i ljuset från solen utanför fönstret som sipprar in genom persiennen.

”Hur mår du?” frågar hon.

Jag stäcker på mig för att känna om något är brutet men allt verkar helt.

”Jag lever.” viskar jag fram.

Det ömmar i hela ryggen när jag vänder mig och tittar upp i taket. Jag känner att jag har ett bandage lindat över skuldrorna och en bit ner på ryggen. Väskan ligger precis nedanför sängen tillsammans med min pyjamas som ser alladels genomblöt ut. Jag sätter mig upp och tittar ner på den stora t-shirten som jag har på mig. Egentligen är den pappas men jag fick den för några år sen för att ha som nattskjorta.

Det knackar på dörren och Klara, Linas mamma kikar in.

”God morgon flickor.” Hon kommer in och sätter sig vid sängkanten bredvid mig. Hennes ögon granskar mitt ansikte och hon skakar på huvudet.

”Emma… Det är en polis som sitter i köket och väntar på att få prata med dig. Hon skulle behöva veta din sida av historian då jag bara har kunnat berätta det jag vet.”

Jag nickar långsamt och ställer mig upp går bort till min väska och plockar fram ett par jeans och en tröja. Sen sätter jag upp håret i en hög hästsvans och går mot köket.

Allt kommer bli annorlunda nu. Det kommer bli bra.